År 2020 genomförde de finlandssvenska läsambassadörerna i samarbete med bibliotekarier från Helmet-biblioteken och bibliotek i Österbotten, ett nytt läsfrämjande pilotprojekt – tamburbiblioteket. Upplägget härstammar ursprungligen från Sverige där man talar om ”kapprumsbibliotek” i motsvarande betydelse.
Tanken bakom tamburbiblioteket är läsfrämjande och att öka medvetenheten om läsningens betydelse för barn under skolåldern. Målgruppen för tamburbiblioteket är barn i åldern 3-5. Tamburbiblioteket är ett sätt att förmedla böcker till barn och familjer och därmed uppmuntra och inspirera till läsning.
Inledningsvis införskaffade läsambassadörerna en uppsättning bokhyllor till de daghem som deltog i projektet. Bokhyllorna placerades strategiskt i daghemmens tamburer för att vara synliga och lättillgängliga för barn och föräldrar som dagligen passerar daghemmets tambur. Därav namnet tamburbibliotek.
Böckerna i tamburbiblioteket försågs och valdes ut av de involverade bibliotekarierna som reserverat och lånat kvalitativa bilderböcker från bibliotekets samlingar. Biblioteksböckerna ställdes fram i bokhyllorna i daghemmens tamburer. Böckerna var därmed nära, tillgängliga och synliga för barn och föräldrar och familjerna kunde välja att låna hem vilka böcker som helst från hyllan.
Det var viktigt att ha en bred repertoar beträffande bilderböckerna så att det fanns olika sorters bilderböcker på olika språkliga nivåer och på samtliga språk som talas i barnens familjer. För att hålla koll på vilket barn som lånat vilken bok från tamburbiblioteket antecknade föräldrarna på en boklista vilken bok man lånat och när boken returnerats. Tamburbiblioteket erbjöd således bilderböcker till alla barn oavsett om föräldrarna själva läser böcker eller besöker bibliotek. Utlåningen av böckerna krävde inte att föräldrarna har ett bibliotekskort. Alla barn på daghemmet ifråga fick låna vilka böcker som helst med sig hem.
Tamburbiblioteket är ett smidigt och lätt sätt att sprida läsning, jobba läsfrämjande och förse bra böcker till fler barnfamiljer än till de redan frälsta. Särskilt i områden där avståndet till närmaste bibliotek är långt kan ett tamburbibliotek också fylla en viktig demokratisk funktion. Också ur ett socioekonomiskt perspektiv kan tamburbibliotek eller motsvarande bidra till att motverka ojämlikhet i samhället.
I samband med att jag kom med i pilotprojektet besökte jag daghemmen i Helsingfors och inspekterade bokhyllorna i daghemmens tamburer för att beräkna på ett ungefär hur många böcker som ryms i hyllan. Jag kartlade också vilka språk som talades i barnens familjer så att jag kunde erbjuda böcker på alla de språk som talas av barnen i hemmen och på det viset involvera och inkludera alla föräldrar i läsningen.
Feedbacken från familjer och daghemspersonal beträffande tamburbiblioteket har mej veterligen varit odelat positiv. Barnen har ivrigt lånat hem böcker och dessutom tipsat varandra om vilka böcker man lånat och läst i hemmen. Enligt en av daghemspedagogerna jag intervjuade sa hen att det nog verkat som att familjerna överlag läst mer än vanligt för sina barn under den tiden daghemmet hade ett eget tambur-bibliotek. Läsivern har varit påtaglig och uppskattningen stor också bland föräldrarna för att man så här behändigt kan låna hem fina böcker utan att uppsöka ett bibliotek.
En utmaning men också en förutsättning för att tamburbiblioteket fungerar i praktiken är att daghemspersonalen är med på noterna och också inspirerar, påminner och uppmanar föräldrar att låna böcker och läsa för och tillsammans med sitt barn. Ett tamburbibliotek kan inte förverkligas utan en motiverad, engagerad daghemspersonal.
Böckerna i tamburbiblioteket användes också av pedagogerna på daghemmen i olika syften. Efter att projektet avslutats intervjuade jag några pedagoger om deras erfarenheter o uppfattningar om tamburbiblioteket. En pedagog berättade att han hittat på ett helt eget litteraturpedagogiskt sätt att utnyttja böckerna inom småbarnsverksamheten på daghemmet. Han valde medvetet att jobba med en barngrupp med någon bilderbok på något främmande språk han själv inte kunde. Han bläddrade i boken tillsammans med barnen och diskuterade med dem om hur bokstäverna i detta språk ser ut. De diskuterade även illustrationerna och hur barnen uppfattade och tolkade dem. Med ett öppet nyfiket sinne byggde han spontant upp ett jättefint upplägg runt en bilderbok på ett främmande språk bara genom att se på hur bilderna och bokstäverna i språket ser ut. Pedagogen betonade också att hans avsikt var att ge barnen viktiga insikter, tankar och en förståelse för att det finns många intressanta språk i världen som vi inte förstår. På samma sätt som barn och vuxna i andra länder inte förstår vårt språk.
Text: Anna Söderström, Specialbibliotekarie, Helsingfors stadsbibliotek.
Bild: Sara Nordlund-Laurent.
Anna Söderström är specialbibliotekarie med betoning på läsfrämjande bibliotekstjänster för barn och vuxna på svenska samt ordkonst inom Helsingfors stadsbibliotek.